Från autobahn till zip
Vi bär alla på mörka händelser och hemligheter. Jag läste precis Valteregos inlägg om hans mångåriga alkolism och hur han tog sig ur helvetet. Då brast det totalt för mig. Jag insåg att jag måste ta tag i saker för att inte gå under.
Just nu har jag det jobbigt privat. Det har inget med poker att göra utan är på ett helt annat plan. Kanske tar jag mod till mig och skriver om det, men just nu vill jag bara meddela att jag inte kommer att blogga lika frekvent den närmsta tiden. Krafterna måste helt enkelt användas för att klara av dagen.
Las Vegas-resan var en flykt bort från verkligen. Just nu är det bara när jag spelar livepoker eller dricker som jag klarar mig från ångesten, det svarta onda i magtrakten. Det låter sjukt, men så är det. Av någon anledning känns livepokern som en slags terapi, där jag kan försvinna in i en helt annan värld tillsammans med andra. Jag har inte spelat en enda hand på nätet på tre veckor, det går bara inte. Lusten finns inte. Ensamheten vid datorn hägrar inte som innan.
Mitt liv har jämfört med många andras varit en enda lång rakstrecka på autobahn. Lyckliga familjeförhållanden, fina vänner och inga stora katastrofer. Ångest och psykisk ohälsa har aldrig kommit åt mig. Jag har haft en plan med mitt liv även om den inte varit fullt så detaljerad på alla håll. Jag har alltid varit på väg någonstans, men är nu tillbaka där jag började. På noll. Zero. Zip.
Genom åren har jag pratat med många vänner som har haft samma problem som jag har nu. De råd jag har gett dem var så självklara och enkla och jag förstod inte varför de inte bara gjorde som jag sa. Nu förstår jag.
Men det är först nu man ser vilka som är vänner. På riktigt. Och hur den bästa hjälpen kan komma från helt oväntat håll, från personer som går från bekant till nära vän. Från vän till livsviktig.
Ja, hur privat ska man bli i en pokerblogg? Jag vet fortfarande inte.
det räcker så här, finns ingen anledning att berätta allt i bloggar. prata med vänner ist o blogga som förut fast inte lika ofta då..
lycka tiil, hoppas du kommer ur som en starkare människa.
Oh shit tråkigt att höra att du går igenom en svår kris i livet :(. Håller inte med Henkan angående att det räcker så här, valet är helt och hållet ditt. Om du vill skriva så gör det men det viktiga är att snacka, få tyngden från bröstet, få ut sanningen, bara prata om det alltså. Att stänga det inom sig hjälper inte, jag gjorde precis ett val här i livet som förändrade allt för mig. När man var nere på botten då såg man inte lösningen men satan vad enkel den är nu, "det lättaste beslutet jag tagit" tänker man men ack vad man lurar sig. Alkoholister ger aldrig upp alkoholen förrens dom nått botten, man kan ta å fly verkligheten då och då, det är ett måste men man måste alltid tillbaka för gott och ont.
Håller tummarna för dig!!
Ha det bra!
Sänder många varma kramar till dig(er). Hoppas på det bästa!!!!!
Man blir ju väldigt nyfiken på vad det är som tynger ditt hjärta, men jag har mina gissningar ...
Tråkigt att höra, men du spelade ju igår?
anonym: Ja, jag spelade ju faktiskt lite igår. Men det var efter att jag skrev det här inlägget. Har haft det sparat ett tag innan jag valde att publicera...
Tack Henkan och Mutti. Och tack Vigge för fina och kloka ord. Jag tror personligen att jag mår väldigt bra av att skriva av mig. Sen är kanske inte den här bloggen rätt forum. Samtidigt är den en del av mig så det vore konstigt om jag låtsades som ingenting.
Långepia, nyfiken i en strut. ;)
Tjenis på dig!
Blev lite konfunderad över din situation, du vet jag känner ju inte dig mer än genom bloggen vilket e rätt kul.
Tycker inte att du ska outa mera än du gjort även om man blir sådär svenskt nyfiken.
Ta det med dina närmaste vänner och familj det är nog bäst så, dom kan nog dig bäst!
Kommer själv från en trasig uppväxt då min far var narkoman och med det följde en massa skit, men idag mår jag bra och har ingen kontakt med honom vilket är skönt.
Hoppas att det löser sig på bästa sätt för dig!!
/ DEDE09
Alla mina varmaste omtankar till dig.
Hej Dybban! Mitt namn är Gunnar Pårs och jag arbetar för svenska-spelautomater.se.
Jag har tagit mig en titt på din blogg och är intresserad av att köpa en textlänk på din sida.
Om du är intresserad så kan du kontakta mig på [email protected]
MVH
Gunnar
P.S. Du kanske minns mig som Raymond-D =)
"Mitt liv har jämfört med många andras varit en enda lång rakstrecka på autobahn". Jag känner igen det här påståendet så väl, och jag, precis som du, har det för första gången i livet riktigt, riktigt jobbigt. När det handlar om att skriva så MÅSTE man alltid tänka på konsekvenserna. Det är skönt att skriva av sig, om allt, för att, som du säger, man vill inte fortsätta som om inget hänt. Men för ett tag sen fick det jag skrev i min blogg dumma konsekvenser för en person jag dejtade ett tag nu i våras. En person jag gillade och skulle kunna tänka mig att vara med i framtiden totalförstördes för att jag hade skrivit "för mycket" och inte sagt det jag skrev i bloggen till honom, därför slutade jag ett tag, tog mig samman, mindes varför jag hade startat bloggen (det är ju en fotografi-blogg, i ditt fall poker då) körde med fotoinlägg ett tag, och sen kom jag tillbaka när jag vågade skriva igen, denna gången väldigt noga med att tänka på vem jag kunde såra, eller vem som kunde ta åt sig på fel sätt. Jag öppnar mig inte till hundra procent, men jag får ändå ut det där som tynger mig, som man inte vill tynga sina vänner med. Så tänk på vilka konsekvenser det får, för dig, för omgivningen, när det väl är där går det inte att ta tillbaka orört.
Tack för ett mycket klokt inlägg. Ska verkligen tänka på dina ord.
