dybban poker

I helgen har jag varit på bröllop. Det var så vackert som det kan bli om man tror på evig kärlek. Och gör man inte det så var det fantastiskt ändå. Om inte annat så blev det en fest som går till historien. Jag kände mig nästan som 20 igen. Jag orkade vara vaken hur länge som helst. Drack vargtass och dansade med brudgummen fram till halv sex på morgonen. Sen avslutade det hårda gänget med att dra av oss finkläderna och hoppa i sjön som låg några meter därifrån. Så ska det gå till. Fast det blev inte mycket ligga för brudparet som var med ända till slutet. Hedervärt.

Folk ville som vanligt ge råd av alla de slag till de lyckliga tu. Jag orkade inte lyssna på alla, men ett etsade sig fast i mig. Det var brudens parkinsonsjuka far som sa att "Hur engagerade ni än är i jobb och andra saker ni brinner för, så glöm aldrig bort varandra. Se varandra, glöm aldrig bort vad ni har." Det är nog den långvariga kärlekens sanning.

Ikväll funderar jag på att ta min första riktiga grindkväll framför datorn på nästan en månad. Får se om jag orkar vara vaken nu när vargtassen har gått ur kroppen.

Eftersom Lapproffe inte gillade den förra låten och hävdar att han måste bli dövbög för att kunna lyssna på Hellström så kommer dagens låt från en lite hårdare kille. Kanske inte tillräckligt granit för Roffe, men en Thåströmlåt med både svordomar och lite poker måste väl vara ok?

Fick jag spela om partiet
Fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du