Hjälte.
Farsan har dock en del kontakter runt pojken och åkte ut till lilla Russnäs utanför Eksjö, Hjalmarssons hembygd. Där lyckades han knipa åt sig en av världens mest kända troféer innan den anlände till stora torget.
Stolt som en tupp fick han stå där i sin Reeperbahn-tischa.
Men Reeperbahnsångaren Olle Ljungströms låt "hjältar" passar för mig in bättre på farsan än på Hjalmarsson. Vi har ärligt talat haft en sjujädra massa duster i livet. Stundtals har vi inte kunnat vara i samma rum. Men idag, när gubben närmar sig 50-strecket, så finns det ingen människa som jag respekterar mer. Det är han som ställer upp dygnet runt när allt har gått åt helvete. Det är han som kan åka 40 mil mitt i natten när någon fått bensinstopp. Både bokstavligt och bildligt.
Trots att han kommer från en kristen familj och själv är utbildad pastor har jag aldrig sett honom se ner på någon annan människa för hur de lever sina liv. Det inkluderar mig själv. I dag tror jag farsan är en av mina största fan när det gäller pokerspelandet. Och han är dessutom rätt fast själv. Även om han inte lyckas vinna så mycket...
Nu kanske de flesta tror att gubben är en mogen, vuxen människa. Men det är fel. I själen är han bara barnet. Det finns ingen vuxen människa som lägger så mycket tid på löjliga facebookspel. Och genom åren har han aldrig kunnat hålla sig ifrån när jag och mina polare varit hemma och haft spelkvällar. Vi har, mot min vilja, låtit honom vara med och leka. Främst är det brädspelet Risk som har avhandlats. Det har varit känslosamma kvällar. Jag minns speciellt en gång när farsgubben blev så arg på Optikern att han, med full kraft, kastade en tärning rakt mellan ögonen på honom. De lärde dristar fortfarande om vem som gjorde rätt och fel.
När jag var liten fick jag aldrig vinna i pingis, trots att farsan visste att jag skulle tjura i timmar efter och att min dag skulle vara förstörd. Men farsan klarar inte av att förlora med flit. Inte ens mot en 8-åring.
Men det är väl det som är min farsa i ett nötskal. Världens mest pålitliga, trogna och rättvisa barnrumpa.
Hur som helst, håll bucklan högt farsan. Så länge du nu orkar. Hjälte.
Naw, så fint :)
Jag tar en halv nattvard för Farsan.(ett glas rött, men inga frigolitflarn)
Vi är nog ganska lika, tror jag. Ålder stämmer ju i varje fall. Värre med hårväxt och troende, ha ha.
Han e go, din far:)
Hade velat se dig med den "gula ledartröjan", samtidigt som du höll upp bucklan. (Fegis)
Jag kommmer inom en månad besöka Götet och då skall vi (Du, jag, Sir väs) Spela på Casinot. Då skall t-shirten på!!
Fint Roffe, en halv nattvard duger gott, då blir han nöjd pastorn. Du och farsan är så olika och så lika.
Visst e han go Mutti? =)
Den gula ledartröjan ja. Dyker du upp i Göteborg så ska jag rota fram den. Sir Väs har ju tjatat om den där tröjan varenda gång jag varit uppe och spelat så det blir så svårt att komma ifrån den...
Ibland vaknar jag fortfarande på nätterna helt kallsvettig när jag drömt en mardröm om hur kan han slängde de där tärningarna i ansiktet på mig.
Hej där Dybban! För ungefär 36år sedan så tillbringade jag stor del av min fritid på en fotbollsplan som låg i närheten av där jag bodde.
De flesta gångerna var det ungefär samma uppsättning spelare i de 2 lagen som krigade mot varandra. Som jag minns det :) så tillhörde jag oftast det vinnande laget,,,tills den dagen, det dök upp en ny kille i det andra laget som hette Pelle.
Då åkte vi på däng. Nästa gång vi delade upp,såg jag givetvis till att han som hette Pelle hamnade i mitt lag. Efter avslutad match så berättade Pelle att han var nyinflyttad från Alingsås. Senare hakade jag på till det Lindellska hemmet där kvällen avslutades med att jag fick stryk i schack av din far. På en och samma dag hade jag fått stryk i mina 2paradgrenar av de "grymma" bröderna Lindell.
Jag har faktiskt din Pappa att tacka för att jag blev "frälst" i schack. Schacket har sedan spelat en stor roll i mitt liv. När jag kom på besök nästa gång så frågade din farfar om jag ville ha lite mat,,,och jag som förmodligen var lite blyg för honom, stammade väl fram något ohörbart till svar. Då skrattade din Farfar sitt rätt höga, bullrande och väldigt smittsamma skratt som fortfarande finns kvar i minnesbanken. Sedan tog han mig under armen och ledde mig upp till övervåningen där köket låg.
Under de kommande 5-6 åren var din Pappa och Farbror mina absolut bästa vänner. Det var alltid en hjärtlig och varm stämning hemma hos Lindells. Vid ett tillfälle när jag kom dit så var dock bröderna lite osams och båda var på sina rum.
Jag stod då precis innanför dörren och hade Pelles rum till höger och Tomas till vänster men visste inte vem jag skulle ropa på,,,Jag löste dock det hela genom att högt säga: -Är det nån som vill hitta på nåt? Ofta gjorde vi saker ihop alla 3 men ibland var jag bara med Pelle, tex när man ville "titta" på tjejer eller ibland bara med Tomas tex när jag ville spela schack.
Jahaja! Varför har jag nu skrivit denna kommentar? Har faktiskt ingen aning,,,du får ta det som lite kuriosa,,,,ville väl egentligen bara säga att jag tycker din blogg är riktigt bra och underhållande.
MVH: Johan,,schackspelare,pokerspelare,bridgespelare och fotbollsfantast
Johan: Så jädra kul att höra! Farfars bullrande skratt finns fortfarande med mig i hjärtat. Så härligt att du kommer ihåg det.
Farsan och Pelle är ju rätt olika och har haft sina duster genom åren, de är rätt roliga att höra om. =)
Blev uppriktigt glad av din långa, genomborrande kommentar. Hoppas jag får fler chanser att få höra några anekdoter. Kanske vid ett pokerbord i framtiden?
Vad roligt att läsa Johan
"tex när man ville "titta" på tjejer eller ibland bara med Tomas tex när jag ville spela schack"
Så klockrent!
Jag kan även tillägga att Tomas fortsatt den fina traditionen att alltid ha en ledig stol vid matbordet i det Lindellska hemmet.
