dybban poker

Det var längesen sist, men i helgen ska jag åka med kompisar och fiska kräftor, det röda guldet. Det finns mycket att säga om de där klofigurerna. Framför allt att man aldrig blir mätt på dem. Någon sa att man kan äta kräftor tills man svälter ihjäl. Det stämmer nog.

Att äta dem är nästa bekymmer. För det första så ser man ut som en asätande reptil när allt ska krossas och sugas på. Och sen är det svårt att veta vad som faktiskt går att äta. Optikern är dock expert, så han brukar lära ut hur man ska gå tillväga. Glasögonormen är som en infödd Göteborgare, vad man än lämnar kvar på den där förbaskade kräftan så utbrister han.
- Men, det där är ju det göttaste!

Nä, ögon och bajssträng får va för mig. Sen får det vara hur gött det vill.


Livet är på uppgång. Och det gör att pokern följt med på vägen. Äntligen känner jag mig tillräckligt rofull för att orka koncentrera mig på längre pass framför datorn. Det har mest blivit cashgame, men även några små turrar på SvS. Har faktiskt vunnit Midnattsmötet två kvällar på raken nu. I för sig är det inga jättestora pengar (11k totalt), men det är alltid bra för självförtroendet att komma först. Framgång föder framgång.

Så, mot Vättern, rött guld och goda tillbehör. Jag kommer att smuggla ner en pokerväska för säkerhets skull. Så hoppas vi att fru Optiker inte får onda ögat...