Ett helvetiskt bubbelspel

I förrgår blev tio personer av 107 anställda varslade på tidningen. Vi får dock vänta flera veckor till innan facket och arbetsgivaren har förhandlat klart om vilka som faktiskt måste sluta. Situationen känns som ett riktigt långdraget bubbelspel. Och alla hatar så klart att bubbla. Att ha kämpat så länge, och ändå få gå där i från med svansen mellan benen. Tomhänt. 

Nu försöker storstackarna pressa de vektighta. Vissa försöker samarbeta för att få ut shortisarna. Det gamla gardet tycker förstås att vi yngre ska få lämna med det enkla argumentet att "ni kommer enkelt få ett nytt jobb, men inte vi". (Siffrorna för dagens ungdomsarbetslöshet säger dock något annat.) De hoppas att den klassiska turordningen "sist in, först ut" ska gälla.

Vi yngre kan bara konstatera att om turordningen följs kommer tidningens medelålder och färg vara det samma som dess framtid. Tunnhårig och grå.

Jag har även varit på mitt första fackmöte, vilket var en rätt olustig känsla. Samtidigt som man vill vara lojal mot sina arbetskamrater och vill alla väl kan jag bara kallt konstatera: troligtvis kommer arbetsgivaren vilja ha mig kvar (då de nyss gett mig en ny befattning), medan facket slåss för att turordningen följs. Och om den följs är jag bland de första att ryka.

Så vilket ben ska jag stå på? Hur mycket marker har jag? Blir jag bubbelpojken? Det skulle bli den värsta bubblan i min karriär i så fall. Å andra sidan får jag i så fall ännu mer tid över till mer lätthanterliga bubblor framöver...


Kommentarer
Postat av: beccy

Jag vet inte heller vilket ben jag ska stå på.. Jag återkommer med en åsikt...

2010-04-09 @ 17:00:54
Postat av: dybban

Den ser jag fram emot.

2010-04-09 @ 17:59:52
Postat av: Optikern

http://www.youtube.com/watch?v=6KO90EdKB-g&feature=related



There is power in a factory, power in the land

Power in the hands of a worker

But it all amounts to nothing if together we don't stand

There is power in a Union



Now the lessons of the past were all learned with workers' blood

The mistakes of the bosses we must pay for

From the cities and the farmlands to trenches full of mud

War has always been the bosses' way, sir



The Union forever defending our rights

Down with the blackleg, all workers unite

With our brothers and our sisters from many far off lands

There is power in a Union



Now I long for the morning that they realise

Brutality and unjust laws can not defeat us

But who'll defend the workers who cannot organise

When the bosses send their lackies out to cheat us?



Money speaks for money, the Devil for his own

Who comes to speak for the skin and the bone

What a comfort to the widow, a light to the child

There is power in a Union



The Union forever defending our rights

Down with the blackleg, all workers unite

With our brothers and our sisters together we will stand

There is power in a Union.



Hittade tyvärr ingen bättre version på youtube.



2010-04-09 @ 20:02:01
Postat av: Optikern

Förra året på 1:a Maj fick jag vandra ut till Majorna för att hämta bilen jag inte var kapabel att köra hem efter Valborg i Slottsskogen.

Men väl i bilen spelade jag den här låten på högsta volym förbi alla i "förstamajtågen" och jag fick nästan gåshud :)

2010-04-09 @ 20:04:09
Postat av: Crappy

VA????

Någon som kan sin Billy Bragg?

Såg honom för många år sedan i Roskilde, en fantastisk konsert.

Dock trist att återupptäcka honom i detta blogginlägg.



Jag tycker du ska kämpa för tidningens framtid.

Vanligtvis ligger framtiden i de ungas händer.

De unga hungriga, som fortfarande tycker det är kul.

Om enbart de äldre blir kvar, finns det risk, inte sagt att det är så hos er, att det lilla extra försvinner.

Då försvinner sannolikt resten också, tyvärr

2010-04-10 @ 00:57:11
Postat av: dybban

Så du är en gammal festivalräv Crappy? All heder.



Ja, det är en underbar text det där. Men som sagt, i denna stund vet jag inte vad jag ska känna.



Träffade en fack-tant för några år sedan som blev sur på mig när jag sa att jag inte var med i facket. Hon blev ännu surare när jag sa att de inte kunde hjälpa mig på något sätt om det blev varsel. De var snarare måna om att jag skulle gå först.



Men sen gick jag med ändå, för jag tycker tanken och gemenskapen är fin. Och nu sitter jag här och tvingas knyta näven i fickan på fackmötena.



Mitt största hopp är att tidningen kan bjuda på fina avgångsvederlag så folk kan tänka sig att sluta frivilligt. Jag undrar hur mycket man skulle sluta för? En årslön? Tre pizzor?



2010-04-10 @ 10:30:53
Postat av: Beccy

Som jag har funderat och funderat. Har inte kommit fram till någon bra åsikt, men jag tittade på Passion of the Christ precis och känner mig lite religiös så jag säger: Han där uppe får bestämma :)



(den rävsaxen tog jag mig ur smidigt som få)

2010-04-12 @ 23:30:24
Postat av: dybban

Det var väl nästan lite fegt Beccy? ;)

2010-04-14 @ 13:19:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0