dybban poker

Det finns vissa saker man aldrig kommer att förstå. Saker som kommer att förfölja dig livet ut, utan att du greppar vad som egentligen hände. Vad som är sanningen. På Tallinn inträffade en sådan händelse. Övernaturligt eller bara en minnesförlust? Jag vet inte. Efter att Mattias "PokerStar" på sin blogg flera gånger berört händelsen, kallat dybban för blod-dybban (bloddryparn), börjar frågorna blir för många och jag känner att stämningen kräver att jag talar ut om det hela. Kanske kan ni hjälpa mig att förklara detta mysterium?

Så tillbaka till SM i Tallinn.

Det är fredagkväll och NordicBet ska bjuda sina spelare på en riktig fest. Det börjar med fri bar uppe i loungen på hotellet, fortsätter sedan i en 30-meters limmo runt hela stan för att avslutas med sedvanligt "Dr. Alban-festande" på en av stans hetaste klubbar. Trots att jag aldrig gillat snubbar som beställer in helrör och tror sig vara lite förmer än alla andra, är jag ju samtidigt smålänning och tackar inte gärna nej när det bjuds. Som farsan brukar säga "Man vet aldrig när det blir gratis nästa gång". Så jag surplar på. Med på resan är bland annat Lison, som nog kan gå i god för att dybban kanske var lite för mycket smålänning denna kväll.

Hur som helst, när man är så där på festhumör är det ju svårt att sitta still. Jag snurrar runt och snackar med de flesta av pokerspelarna som var med. Tiden rullar på, stämningen är på topp. Jag går på toa och när jag kommer tillbaka är det plöstligt bara jag och Conny (SM-trean) kvar av oss svenskar. Jag tar en titt på klockan. 05.10. Puh, Vad är det här? Hemma i Sverige är jag aldrig ute längre än 01.00. Mitt huvud tacklar av då. Jag går in i väggen som värsta Niklas Jonsson under stafetten. Men nu, ute och jiddrar till på morgonen. Sjukt. Conny står vid baren och ser ut och vara i en djup diskussion med någon inhemsk blond förmåga. Jag vill inte störa, utan går ut och tar en taxi hem tillbaka till hotellet/Casinot. Det väntar massor av taxibilar utanför så jag är hemma på tio minuter. Betalar taxichaffisen och går in. Klockan är nu närmare 06.00. Jag har för mycket skumpa och skit i kroppen för att gå och sova. Så jag tar det mycket kloka beslutet att skippa sängen och i stället gå in på Casinot och spela cashgame. Hittar snabbt ett 50/50 bord och skyfflar in allt jag har i fickorna. Runt 8k. Mycket smart av en dyngrak dybban. Men just då kände jag mig oslagbar.

Det är trevlig stämning vid bordet och jag börjar snacka på. Mannen bredvid mig tittar dock konstigt på mig, som om jag vore kriminell eller våldsbenägen. Vill han något eller?
- Hörru, din skjorta är ju helt blodig, börjar han surra.  
- Va?
- Ja, du har ju blod på hela skjortan!
Vad säger han? Är jag en klon från Ale-Surte?
- Kolla skjortan!
 Jag tar en titt på min ljusblå,  nystrukna Wasuma-skjorta. Blod.

Jag får en smärre chock när jag kommer underfund med att det är mörkröda, ingrodda blodfäckar över hela skjortan. På framsidan, vänsterarmen och ryggen. Det finns till och med stänk ändå upp på kragen. Vad ända in i glödheta. Jag förblöder! Jag slänger en 10 8s. Den hade jag spelat alla dagar i veckan om jag inte varit i full färd med att se över min kropp. Näe, inga hål. Jag är hel, inte en skråma. Gubben bredvid börjar tycka min blodiga skjorta är allt roligare. Det garvas åt min totala vilsenhet. Jag fattar nada, mindre än om EU-valet. Var kom blodet i från? Efter en stund skiter jag i det och koncentrerar mig på bordets fisk (en galen ryss i stället). När jag dubblat mot ryssen och lite senare somnar i markerhögen tar jag mitt förnuft till fånga att går upp på rummet. Klockan: 08.00. Nej, jag orkar inte äta frukost.

Nästa dag vaknar jag av att Jocke (NordicBet-kompis) knackar på dörren.
-Ska vi käka något?
Kollar klockan:14.00. Bara barnet. Men jag hänger väl med ändå. Ser den blodiga skjortan på golvet. Får flashback. Vad fararo hände? Berättar för Jocke. Försöker flera gånger ringa sjömannen för att se om han ska med och käka. Inget svar. Vi möter upp Mattias "PokerStar" och en unibet-snubbe, för att gå till en restaurang. Berättar om den blodiga skjortan för dem också. Efter att återigen försökt få tag på sjömannen kläcker Mattias:
- Det kanske är därifrån blodet kommer?
Ah, huh. Jo, det vore just snyggt. Ilningar längs ryggraden .Gått och mördat polaren efter en blackout i Tallinn.
Dom: Livstids fängelse. Tortyr. Allas bitch på kåken. Vad vet jag?

Än i dag vet jag inte var blodet kom i från. Kan någon ha blött näsblod, har jag kommit för nära en fight, var det blod på sätet i taxin? Inget alternativ känns klockrent. Särskilt inte eftersom jag har blod runt om på hela skjortan. Det är som om jag gjort piruetter i blodstänket. En mycket vidunderlig tanke. Så, nu är det upp till er. Vad kan ha hänt? Bästa kriminalhistoria vinner. Och hjälper dessutom dybban till frid i själen.

Edit: Sjömannen dök i allafall upp på kvällen. Hade sovit till 18.00. Det fick dybban att lugna sig lite.