dybban poker

Få saker kan få en vuxen dybban att gråta. När jag i måndags fick en Öis-matchtröja med signeringen "Till Dybban hälsningar Marcus Allbäck" fick jag reda på att det var en av de sakerna. Optikerns chef Janne är ju som sagt Allbäcks optiker och hade fixat tröjan och signeringen åt mig. Jag fick även en Öis-mugg och en pin. När jag tafatt försökte tacka för dessa ovärderliga gåvor fann jag inte ord. Men Janne förstod mig, ur-Öisare som han är.
- Jag vet hur det känns. Vissa saker blir man bara väldigt glad för.
Så sant som det är sagt. Dessutom gav Allbäck mig och optikern två biljetter till drabbningen mot Hammarby. Vip-bjuden av självaste Mackan alltså. Det är så det tåras i ögonen bara jag tänker på det.

Tyvärr blev det ju ingen seger i matchen hemma mot Hammarby. Alvaro Santos kom på den briljanta idén att dra på en stenhård yttersida utanför när han var helt fri med målvakten. Tilt på riktigt. Men vi var inte så förvånade över resultatet 0-0. Vi hade timman innan avspark till och med diskuterat om vi inte skulle dra en tusing på 0-0, men Janne hade bestämt förbjudit optikern att tippa med motiveringen "Då kommer du bara att sitta och hoppas att det inte ska bli några mål, så det kan du glömma"  De 10 000 vi hade dragit in på spelet hade dock varit lite plåster på såren för resultatet.

Nu är bara frågan vad jag ska göra med matchtröjan. Helst vill jag ju rama in den och hänga upp den i sovrummet. Men frugan var otäckt kallsinnig till detta förslag.
- Usch, vilken ful tröja, utbrast hon när jag stolt visade upp min dyrgrip.
Varför tar hon inte bara en kniv och kör in den i hjärtat på mig med en gång? Det finns vissa saker som frugor inte kan förstå. Eller vill förstå.