Att förneka en fis
-Du feees! Muhahaha! och så vidare.
Diskussionen gav mig kalla kårar för den fick mig att minnas en mycket pinsam händelse i ettan på lågstadiet. Jag var helt nyinflyttad och kände ingen i min nya klass. En dag satt vi alla i ring och höll på med olika lekar. Så, helt omotiverat, hände det. Efter en plötslig skrattattack fes jag en mycket ljudlig fis. Grejen var att ingen riktigt med hundra procents säkerhet kunde säga att det var jag. Vi var ju många som satt på liten yta.
Snabbt var jag tvungen att ta ett beslut- förneka eller skratta bort det. På tiondelen av en sekund tog jag ett livsviktigt ställningstagande. Förnekelse. Jag kände att det var allt eller inget, leva eller dö. Trots ihärdiga påstående att det var jag stod jag på mig och hävdade motsatsen. Detta är en väldigt viktig händelse i mitt liv. Hade jag inte haft karraktär nog att ljuga och skylla på någon annan hade jag förmodligen blivit mobbad för fisen under hela min skolgång. Troligen hade något smeknamn med en blandning av Simon och fis, likt "Fismon", blivit mitt inofficiella tilltalsnamn och nidsånger om "Fismon" i skolmatsalen skulle antagligen höra till vardagligheterna.
Sammanfattningsvis hade jag nog blivit mobbad resten av min uppväxt och formats till en helt annan person mot vad jag är i dag. Så, alla barn där ute som läser detta. Ta ett råd från dybban. Stå på er och förneka era offentliga fisar.
Man ska inte skämmas för något så naturligt...
Jag tror inte optikern förstår allvaret i situationen.
Jag skäms aldrig!
nej, optikern förnekar aldrig.. han är nog den människa som fiser mest i hela världen.
hahaha. roooli du är älskling.
tänk du kanske inte hade träffat mig om du bekänt i den studen..
Minna: Precis älskling, du har förstått allvaret.
Optikern: Jag vet att du har moln av sprit och räksallad i dig som måste ut i tid och otid (d.v.s alldeles för ofta). Men som vuxen optiker med framtiden säkrad är det klart att man inte behöver skämmas för fisar i samma grad som när man är ung, osäker och ny i klassen.
Ibland borde dock, även du min optiker, skämmas för din osannolika odör.
eftersom du va en sån liten ynklig fjärt och ynkrygg förstår jag att du inte hade pondus och mod nog att stå upp för ditt läckage där bak... men som den store starke gosse med hyss o bus i skallen jag va så hade jag gladeligen räckt upp handen och bekänt mina synder. men sen vet vi ju vem som vann flickornas hjärtan som små o andra sidan. och det va inte han som INTE snattade porrtidningar!
Precis, det var inte han som inte snattade porrtidningar =)
Men sen vet vi hur det gick senare i livet... då poängen började räknas!
