dybban poker

På något slags pojkaktigt sätt hatar jag att behöva gå och sova.

- Kan du inte gå och lägga dig med mig ikväll? frågar hon med len stämma . 

Ibland tvingas jag ge med mig och lydigt traska i säng. Och så får man ligga där, med fel dygnsrytm och titta i taket ett par timmar. För de sömnlösa känns natten oändlig men ändå för kort. För när man väl somnat så är det morgon igen. Frugan hävdar att jag alltid somnar direkt men det där är ju lögn. Jag svävar någonstans mellan sömn och vaka. Jag ligger och betraktar de fladdrande skuggorna i taket, utan att kunna sova men utan att kunna följa någon av de tankar som jagar genom huvudet. Som att man borde bo på en ö och skriva en bok. Man borde ha bluffat på river i den där 4k-potten, fisken hade definitivt lagt sig. Man borde bara jobba halvtid för att hinna med livet. Man borde köpa en båt. Sådana tankar blir som sagt bara jagande, snabbt springande tankar när man ligger och inte kan sova. 

I natt fick jag sitta uppe. Jag älskar tiden när det är mörkt, tyst och ensamt. Och jag kan göra precis vad jag vill. Läsa en bok, se på vilken skit som helst på tv, spela poker. Åh, vad härligt det är att sätta nötstegen klockan 03,45. Då går det bra att slänga sig i bingen sen. Jag undrar hur många förhållanden som spricker för att de älskande har olika dygnsrytm? 

I morgon bär det av till Göteborg och Way Out West. Det är fantastiskt många bra band som spelar. Band of Horses,Wilco, Loosegoates, Olle Ljungström och Anthony & the Johnsons för att nämna några.  Kanske hinns det med ett litet kasinobesök också om inte ölen tar över. En sak är dock säker. Natten kommer att bli för kort.