dybban poker

I dag körde chefen i väg mig till tingshuset för att följa en rättegång. Det var en rätt långdragen tillställning om en stackars ung missbrukare som hotat vårdare med kniv för att få tag på medicin för att stilla abstinensen. Hela historien var sorglig och blödig som jag är blev jag riktigt rörd när missbrukaren uppriktigt bad de två vårdarna om ursäkt för sitt beteende. Han berättade att han hade suttit instängd i en lägenhet i två veckor i väntan på hjälp för sitt missbruk och mådde väldigt dåligt. Endast en timma i veckan fick han någon sorts hjälp i form av samtalsterapi. 

Jag har förstått att det går till så på många så kallade behandlingshem i landet. De är snabba på att ta in missbrukare, men dåliga på att hjälpa. De ser inte människan, bara pengarna människan genererar för varje dag han/hon sitter i deras instängda lägenheter. Och erbjuds hjälp en timma i veckan. En timma i veckan. Inte mycket till nytta för en människa beroende av amfetamin. Inte konstigt att det skiter sig ibland.

Förutom giriga behandlingshem träffade jag på ännu mer pengakåta adovkater. När domaren läste upp deras arvode blev jag lite chockad. För tio timmars arbete ville de två advokaterna ha över 20 000kr var. De tre timmar vi spenderade inne i tingssalen gjorde i allafall inte de målsägandes advokat mycket väsen av sig. Tror han pratade sammanlagt någon minut och tycktes nästan slumra sig igenom rättegången.

När de två advokaterna sedan träffades efter avklarat mål så diskuterade de inte klienter eller brottsfall. Nej, de skröt om sitt arvode. Jag var lite ful och tjuvyssnade på deras samtal, men är man journalist så är man.
- Jaha, då var det avklarat, sa den tjocka adokaten.
- Ja, det blev några tusen till, svarade den långe advokaten.
- Haha, ja sånt är livet. Jag fick ju betalt för två vittnesförhör så det blev rätt ok, sa den tjocke leende.
- Ja, det är inte mer än rätt...

Jag vet att advokaterna har en utbildning som heter duga, jobbar hur många timmar som helst i veckan, är livsviktiga för att det svenska rättsystemet ska fungera och är värda en hög lön. Ändå äcklade de två kostymklädda herrarna mig betydligt mer än missbrukaren. Fast mest äcklades jag av mig själv då jag säkert hade varit likadan i deras situation. Det är en hårfin linje mellan att vara girig och ha ett "ekonomiskt sinne".