Plumsare med snärt
Under hela mitt liv har jag haft någon form av bacillskräck. Den tog sin kulmen under gymnasietiden då jag inte kunde beröra ett enda offentligt dörrhandtag. Helst lät jag någon annan öppna dörren och i värsta fall tog jag tröjan över handen, eller öppnade med foten. Ändå tvättade jag händerna flera gången om dagen.
Bacillskräcken uttryckte sig i kanske ännu mer absurda scener när jag skulle gå på toaletten. Helst besökte jag så klart aldrig någon toalett utanför det egna hemmet, men nöden har som sagt ingen lag. För att sätta sig på en offentlig toalett krävdes ungefär en halv rulle toapapper, enbart i förberedande syfte. Ringen skulle torkas och bli pappersklädd. Dessutom var det av yttersta vikt att det låg ordentligt med papper i toan för att undvika plums. Detta beteende har jag faktiskt fått av min farmor som alltid sa till mig att göra ren toaletten ordentligt när vi var ute på seglarsemester och besökte diverse lösa toaletter.
Det hela slutade med att jag och optiken startade upp Sveriges första riksförbund för icke-plumsare. "Vi som vägrar skvättet i rumpan". Det kan låta som en oskyldig grupp, men ärligt talat steg den oss åt huvudet då vi hela tiden kände oss lite förmer än alla "plumsare". Det hela blev nästan lite läskigt då vi till och med kategoriserade "plumsande" människor, som ren och skär raslära. Två exempel:
"Plumsare"- De minst värda var så klart de som inte brydde sig alls och bara satte sig och gjorde sin behov, utan några förberedelser eller bryderier om eventuellt plumsande.
"Taktisk plumsare med snärt"- Dessa människor stod inte heller högt upp på skalan. Men de gjorde i alla fall någonting. De försökte, precis som namnet antyder, undivka skvättet genom att snärta till precis i "släpp-ögonblicket" och på så vis undvika den totala plumseffekten. För alla insatta är det ju dock en icke godkänd metod.
Ännu idag använder jag mig så klart av papper i toaletten, men jag ser inte längre ner på människor som lever sitt liv på ett annorlunda sätt. Även där har jag tydligen mognat och blivit mer vuxen. Kanske har det med pokern att göra. Den har nämligen fått mig att inse att man själv får bestämma över sitt liv och får leva lite "smutsigt" om man så behagar. Så vad vill jag då säga med detta inägg? Ja, helt säker är jag inte. Men jag kom på mig själv med att öppna en offentlig dörr på ett kafé i morse utan att dra ner tröjarmen över handen och insåg att jag inte brytt mig på ett långt tag. På något sätt blev jag glad av denna insikt av att jag inte längre lider av total bacillfobi. Givetvis tvättade jag händerna efteråt. Men ingen är ju fullkomlig.
SRFIP - Sveriges Riksförbund För Icke Plumsare. Det namnet och inget annat va det trots att kärt barn har många namn. Den där med snärten är i mitt huvud fortfarande helt sjuk och totalt omöjlig att utföra. Men på senare år har jag fått lära mig att de helt enkelt lägger den på kanten och infinner sig i att torka upp efter sig efteråt.
Men för en obotlig bafillofob som öppnar dörrar med fötterna kan ju omöjlig fatta en toalettborste på en offentligtoalett...
För övrigt, har du tänk på hur äckliga marker är på kasinot, och pengar för övrigt. Du borde nog lätta på fickan och ge lite till mig!
Just marker på casinot har jag tänkt mycket över. Det är sällan jag känner mig så äcklig som efter en hel kväll vid cashgameborden.
haha. jag ser fram emot en man som öppnar dörrarna för sin fru, utan diverse tvångsmässiga procedurer :)
