dybban poker

Jag tänker aldrig mer flyga till Vegas med två byten. Det är en mänsklig rättighet jag tänker ta mig. Landvetter-London-Las Vegas. Nöt. 

 

När vi skulle checka in på Mirage sent på måndagskvällen kom Norrländskan med förslaget att vi skulle pröva 20-dollarstricket för uppgradering. Jag vågade inte då jag ser otroligt akward moment framför mig när personen framför mig undrar vad tjugan gör under kreditkortet? Hennes ögon säger "så du tror du kan köpa mig för 20 dolls?". Mina ögon svarar "Nja, nää, bara lite." Sen lägger jag mig ner och spelar död. 

 

Men vårt rum var redan uthyrt så vi hade tur och fick en hospitality suit första natten. Jädrar vad fint! Säng från himlen och en tv som kommer upp ur en byrå när man trycker på dosan. Och ett badrum större än mitt vardagsrum...

 

Jag avnjöt en Corona från minibaren och slängde mig in i duschen. Kalsongerna efter 16 timmars resande åkte i papperskorgen och kommer aldrig mer få se dagens ljus. Inte några andra ställen heller...

 

Jag var trött, men spelsuget var starkare än tröttheten. Och mitt vackra resesällskap visade förståelse för min situation. Jag slängde mig ner mot pokerrummet på Mirage då jag inte orkade lämna hotellet. Där fanns 1/2 och 2/5 att gotta ner sig i. Jag satte upp mig som nummer två på 2/5-listan och fick en plats på 1/2 medans jag väntade. 

 

1/2-borden i Vegas är pokerns freakshow. Och jag älskar det. Det är bara magiskt och redan första två timmarna fick jag uppleva underhållning värt 100-tals dollars. 

 

En kille var tight som mitt gamla svettiga Rehband-knäskydd. Han spelade exakt två händer under timmarna vi satt där. Båda gånger visade han upp AA. Och båda gångerna förlorade han allt han hade på bordet. Sen gick han...

 

Den asiatiska tanten, som sa att hon dealade under WSOP foldade också konstant hela natten, förutom en gång då hon 3-beta en 10-dollars öppning upp till 60 dollar. Det blev fold....

 

Roligast var den excentriska kanadensaren till vänster om mig. Han älskade svenska tjejer. Svenska killar inte lika mycket. Han var i alla fall sjövild och spelade nästan varje hand.

 

Efter en förlorad pott då han synat av ett 173 dollarsbet på rivern så är gubben på väg att räkna upp vad han ska betala. Dealern säger då att det går snabbare om kanadensaren, som hetter Lawrence, bara stoppar in en hela högen så dealern kan räkna ut korrekt summa. Lawrence som är tiltad efter förlusten svarar syrligt att han är marknadschef för ett stor företag och nog kan räkna till 173 utan hjälp, samtidigt som han i whiskyångorna tappar räkningen ännu en gång. Dealern suckar högljutt. Kanske lite för högt...

 

Efter en stund skjuter Lawrence in sin uträknade hög. 

- You see. I do it better myself!

- Ok, so I can keep this five? svarade dealern och tog upp den röda femman som utgorde toppen på ett 178-dollars torn. 

- NOO!! skriker Lawrence

- So, why didn't you let me help you!? Svarar dealern nu med hög röst och kastar femma rakt i bröstet på Lawrence. 

 

Jag har aldrig sett en dealer bli så provocerad. Det var nog tur att ingen floormanager såg något. Jag kommer nog aldrig se en dealer på CC kasta marker på spelarna, men jag hade gärna gjort det.

 

Själv sköt jag alla gator mot en tysk som stekte i tre minuter på river med färg innan han synade ner min esshög. Lawrence:

- What kind of sick slowrole is that?!

Man var tvungen att älska Lawrence, lite. 

 

Så kom min bästa starthand för sessionen. AQs. Det är limpat av två personer fram till mig i lilla och jag slår upp till 12 dollar. Lawrence går i gång på alla cylindrar och slår om till 35. Det foldas till mig som sitter på 300 då jag precis fyllt på efter färgfadäsen. Jag smackar om till 95. Lawrence slänger in en syn snabbare än Mattias Andersson pratar tyska. 

 

Flopp A82 med två hjärter. Lawrence älskar att bluffa och ofta är han helt tom i detta lägge så jag låter honom hänga sig själv med en check. Sekunden senare hör jag "all in" som ljuv musik i mina öron. Syn. 

 

Blank turn och river och Lawrence slänger upp en usel KJ. Vi kör fisthälsning, vilket vi gjort efter varje hand i tre timmar, och jag känner mig som en cool katt. 

 

Jag blir dock lite konfunderad när dealern skjuter potten åt kanadensarens håll. Jag hade helt missat att kingjacken var i hjärter och att ett tredje hjärter letat sig fram på river. 

 

Det fick bli ett tecken på att det var dags att avsluta årets första Vegas-session och gå till sängs. Jag gjorde en sista fist-hälsning med 50-åriga Lawrence och gick. På väg ut såg jag att mitt namn fortfarande stod som nummer två på listan till 2/5. Jag fick aldrig någon plats. Men det gjorde inget. 

 

Trots några hundra dollar i hålet så kändes det som jag fick valuta för min tid.

 

Imorgon ska jag försöka krossa någon turnering. Och även om jag inte vinner något så är jag säker på att jag får värde på ett eller annat sätt. 

 

Only in Vegas, baby...