Jag springer...
Han synade snabbt med ett leende som sträckte sig från ena örat till det andra. Då visste jag att jag drog dött. Brädan visade AT7. Och jag hade precis skyfflat in hela min stack på 12 000 svenska riksdaler.
I vanliga fall är min 77 nöt i detta läge. Men inte mot det leendet. Ingen kan le så efter att ha fått in 500-600bb och inte veta att han leder. Jag frågade den lilla asiaten om han hade TT? Han bara fortsatte att le. Och nickade. Som asiaterna i Thailand gör när de inte förstår frågan.
Det låg 25k i potten och dealarn lade upp en blank turn. Jag visade min bordsgranne, hunden Filip, mitt set. Asiaten fortsatte att le. Och vi visste båda att jag var död.
- En sjua på river då, sa Filip.
Jag tror att det kan ha varit det mest overkliga ögonblicket i hela min pokerkarriär. Dealarn lutade sig sakta framåt och lade, som i slowmotion, upp en svart sjua. Jag trodde inte mina ögon. Sånt händer inte. Asiaten fortsatte att le så hårt att jag fortfarande trodde att jag skulle förlora trots fyrtalet.
Asiaten visade AA för nötkåk. Mina sjuor låg reda uppfläckta. Jag kippade efter andan och drog in alla marker. Den enoutaren kommer jag ha med mig för alltid. Att tänka på när jag blir uttdragen.
Men jag har inte behövt använda den medicinen än. För springet har varit bättre och snabbare än någonsin förr. Jag är i zonen och kan inte förlora på CC för tillfället. Den senaste månaden bjuder inte på en enda minussession. Det har gått så bra att jag inte ens orkat blogga om det. Det känns inte rätt mot mina stackars motspelare.
När jag till och med fått 13 rätt på tipset, två gånger, under månaden så vet man att det måste vända snart. Någonting hemskt måste hända mig. Frågan är bara vad?
Kommer någon i min närhet att drabbas av en sjukdom? Kommer jag att springa in i en spårvagn och förlorara ena benet? Kommer mina framtida avkommor bli sterila? Är jag steril? Eller upptäcker jag snart att jag är dödligt allergisk mot humle? Kanske får jag bara en släng av diabetes? Börjar tappa tänderna? Kom igen nu Gud! Säg vad som väntar mig???!!! Det är ovissheten som är värst...
Inte ens när jag busat på nätet har det gått emot mig. Tog mig an de stora grabbarna som DavidDuzak och MR_Jimmy på SvS 25/50kr-bord för några dagar sedan och plussade något inköp till och med där.
Eller ja, MR_Jimmy hängde bara i chatten och tjatade om att få en plats vid mitt bord. Jag förstår inte varför? Han fick raila mig och ta anteckningar på mitt briljanta spel istället. Jag tror att han lärde sig något faktiskt med tanke på twittrandet dagen efter.
Och igår fick jag in det med A9 mot JJ i 500 rebuy-turren mot hunden Filip. Flopp A97. Slutade med en andraplats och nästan 20k. Jag vet inte. Det känns nästan jobbigt nu.
Det är väl ok att ha tur ibland, det tycker jag. Men det här? Jag skäms.
Jag springer bra nu. Jag springer snabbt. Men ju fortare man springer ju lättare är det att kuta in i en hård vägg. En tegelvägg, kanske. Med spik. Varför nu en tegelvägg skulle ha spik i sig?
Alla frågar om råd för vad man ska göra när man är kall? Men tvärtom då? Varför är det ingen som har några råd till någon som är alldeles för varm? Seriöst? Jag behöver hjälp. Nu. Jag skäms.
Edit: Kolla gärna mina senaste pokerkrönikor om ni missat dem. Om +EV i livet bland annat.
Kommentarer
Postat av: Häxan
Kul att det går bra!
Har haft samma känsla några månader nu när jag sprungit bättre än Usain bolt i mina turrar,roligast e min graf som efter flera hundra turrar hade en svag lutning uppåt bara för att plötsligt börja illustrera mt Everest .
Men sen finns ju tanken där...det här kan inte stämma ,,,runt nästa hörn kommer förmodligen en buss o kör på mig...Aja vi får hoppas turen planat ut o inte tar tvär slut ..gl :)
Postat av: Vigge
Spela lite mindre nu och som ditt andra inlägg säger, välj att leva på andra saker. Är ju inte direkt känd för att vara logisk eller klok men enda som hjälpt mig när man sprungit snabbt och bra är att ta det lugnare för då springer man inte lika fort in i väggen eller hinner dodge bussen :)
Trackback
