dybban poker

Som ung hade jag ett enda mål. Jag ville bli fotbollsproffs. Vill man bara något tillräckligt mycket så blir det så, trodde jag. Det var fel.

Som 15-åring fick jag för första gången plats i startelvan i Eksjös A-lag. Det var en tidig omgång i svenska cupen och motståndarna var division 2-laget Myresjö IF. Nerverna satt utanpå kroppen när tränaren berättade att jag skulle börja på topp. Efter taktiksnacket tog han mig åt sidan för lite peptalk. Han avslutade med orden:
- Och så sitter en talangscout från Allsvenska Örgryte på läktaren för att kolla på dig Simon.

Örgryte var, och är, mitt stora favoritlag i fotboll. Att veta att deras scout skulle bevaka mig var gigantiskt. Han kunde lika gärna representerat Barcelona. När jag snörde på mig mina svart Puma King, kletade in vaderna i tigerbalsam och vandrade ut på anrika Ränneborg trodde jag att min dröm i princip redan var verklighet. Jag var på väg att bli proffs.

Matchen gick dock åt pipan. Vi spelade i fyran och hade så klart svårt mot ett meriterat motstånd. Jag fick käka gräs ett par gånger när deras tvåmetersbackar gav mig några tryckare. En nick som smekte ribban var det enda jag presterade. Vi förlorade med uddamålet.

Jag väntade i veckor på det där samtalet som skulle öppna dörren för min dröm. Men Örgryte hörde aldrig av sig. I dag lirar jag i division 6, mest för att hålla kärlekshandtagen i schack.


En dröm fick punka...

I dag drömmer jag andra drömmar. Som att få chansen att representera ett proffsteam i poker. Och spela större turneringar ute i Europa. Örgyte ringde aldrig. Men det gjorde 24h Poker. För några dagar sedan tog vi i hand på att jag ska hänga med och spela EMOP-serien i sommar som Team Pro. Det kommer att bli fantastiskt kul!

Redan på onsdag drar jag iväg till Lissabon för min första turre. Det är dessutom en spännande stad som jag aldrig besökt tidigare. Jag lovar att hålla bloggen het under min långhelg. Uppdateringar om poker och allt däremellan ska ske. Och jag hoppas kanske få träffa några av er där nere?

Vill man bara något tillräckligt mycket så blir det så, trodde jag. Kanske hade jag inte så fel ändå...


...och en annan tog fart. Med start, här, i Lissabon.