Livet bakom en bebis
Den årliga påskmiddagen är över. Men jag tror inte att någon i familjen hörde min röst, eller såg att jag var där. De hade ögonen på annat. Bebisen.
Bebisar är små. Ändå finns det ingenting som tar större plats. När lillsyrran gav morsan och farsan sitt första barnbarn för nio månader sen förändrades allt. Från att ha varit äldsta sonen och given mittpunkt i familjen blev jag degraderad till en plats i ytterkanten. Ingen i familjen bryr sig om ämnen som politik, musik eller ens vad som går på tv. Och de vill absolut inte höra mina briljanta utläggningar i dessa spörsmål. Av någon anledning finner de ljudet av salivdroppande gurgel mer spännande.
Varenda läte, min och rörelse analyseras in i minsta detalj.
- Kolla hon log, såg ni att hon skrattade?
- Vilka gulliga skrattgropar hon har.
- Åh, vad hon gapar duktigt.
Kan inte någon spela in ungen på film så behöver vi aldrig gå och hyra en dvd eller gå på bio igen. När Nora kastar gaffeln i marken för sjunde gången är det lika roligt som första. Mormor och morfar tröttnar aldrig. Aldrig.
Inte ens mina klassiska göra-narr-av-farsan-skämt går hem. Ingen lyssnar. Bebisen har precis lärt sig att göra prutt-ljud med munnen. Hur ska man kunna konkurrera med det? Det finns tydligen inget roligare. Robert Gustavsson och Henrik Schyffert försöker vara roliga helt i onödan. Det räcker ju med att sätta ut en "mun-pruttande" bebis på scen för att lyckas.
Och sen får jag blicken. Och frågan. Samma fråga, om och om igen.
- När ska du ha bebis då?
Som äldsta syskon borde jag väl ha varit först. Men jag vet inte. I mitt eget hem vill jag vara kung. En bebis skulle skuffa ner mig från tronen. I mitt hem ska vi diskutera poker och vem som var förband till the Smiths 1988.
- Vill du hålla henne?
- Ja, jo det kan jag väl.
Sen är det förstås en speciell känsla att hålla en bebis. Speciellt Nora. De små händerna, nyfikna ögonen och den lena huden. Tiden liksom försvinner, som under en riktigt bra film.
Lillbrorsan hävdade att han var och åt påskmiddag med mig hos päronen i påskas. Konstigt, jag har då inget minne av att han var där...
Underbart skrivet som vanligt!
Jag ska hjälpa dig göra narr av fassan nästa gång, känns som jag kan det nu...
leon hälsar att han vill ha en sixten och en lennart att leka med.
Neeej, du är fast i bebisträsket.
Lektion 1 i Lappens hårda antibebisskola, går ut på att man ALDRIG ska röra en bebis. Du har tydligen missat den lektionen, skolkOrvar...
Dessutom ska man inte tala med köttbitarna innan de fyllt 12. (lektion 3)
Rektor Jadbäck kan verifiera...
Haha, jag ska se om jag lyckas hålla mig i från "köttbitarna" i fortsättningen. Det verkar vara en hård skola det där.
Sixten får nog vänta ett tag till med att se dagens ljus Jennie. =)
vi börjar jobba på Lennart så snart jag har fast jobb och större lägenhet ;) Och sen kommer nog inte Sixten så långt efter..
Bra plan Hanna.
Hm, jag har 2barn en på 5 och en tjeja på 1.5år och jag lovar dom tar tid!
Men det är det bästa som har hänt mig och när jag har dom spelar inget annat någon roll, faktiskt e det så!
Det är klart att mycket man själv vill får komma i andrahand eller kanske inte alls tex, krogrunda med polarna eller pokerspelandet Gahhhh!
Men nu tycker jag att till helgen lagar du något gött till frugan, häller upp ett glas vin till er båda med någon nice musik i bakgrunden.
Du ger henne lite nica kommentarer och sen få ni för fan se till att producera lite kids!!
Tänk DybbanJr, fint poker nick!
Verkligen ett fint nick. Blir tårögd bara jag tänker på det. Ska genast boka en prenumeration på Kalle Anka så att ungen får ett gratis pokerset. Sen ska jag lära ut allt jag kan.
Tänk vilka familje/pokerkvällar vi kan dra ihop sen.
indeed!
Kul var i Måndags då min fru frågade min son som har hållt på me gympa i 1 år och vi tyckte han skulle börja med något annat typ fotboll, handboll eller simmskola...
Han svarade -Ne mamma jag ska nog börja spela poker som pappa!!! E man stolt eller, det känns som jag har fostrat denne klimp hur bra som helst!
