Vänta på bättre tider gör man inte i Vegas...

Jag kan verkligen förstå att folk blir stemade och gular i Las Vegas. Turrarna avlöser varandra med bara timmars mellanrum och går även parallellt på olika kasinon. Bustar man en är det bara att hoppa in i nästa. 
 
Min jetlagg är värre än någonsin. Har sovit max fyra timmar per dygn hittlls. Om jag lyckades hålla den här mängden sömn resten av mitt liv så skulle jag kunna uträtta en hel del. Varför blev vi inte skapade att sova så här lite? 
 
Jag vaknar pigg som en mört sju på morgonen eftet att ha spelat till tre på natten. I vanliga fall äter jag aldrig frukost, i bästa fall blir det en kopp kaffe och ett ägg, men här vaknar jag med en aptit som skulle räcka långt i en korvätartävling. 
 
Norrlänskan och jag har blivit stammisar på frukostbuffén på Mirage. Den har allt man behöver. Det vill säga perfekt stekta bacon. 
 
Då det blonda yrvädrdet spenderat de första dagarna vid poolen så har jag gjort det vid borden. Spelade en 400 dollars-turre på Venetian i tisdags. Dag 1a startade vid 12 och dag 1b klockan 17. Jag lyckade först torska en stor pott med nötfärgdrag å hålpipa för trippel average mot 5-högt färgdrag som träffade en femma. Och sedan få in allt med QQ mot 44 pre flopp och busta. Då var klockan 17 så det var bara att hoppa in i dag 2 direkt. Jag har ju inte kommit till Vegas för att vänta på bättre tider...
 
Träffade en trevlig bekant i Phoenix, som jag spelat en del mot vid cg-borden i Göteborg. Han lirade för ovanlighetens skull turre han med. Värdet var helt enkelt för bra för att avstå. Det är banne mig lekstuga och spelar man bara en solid poker så känns det omöjligt att få in det dåligt på de här nivåerna. Det gäller bara att orka stå ut med all idioti och undvika utdragningarna. 
 
"Andra dagen" gick bättre och framåt midnatt låg jag topp 10. Blev sedan extremt kortkall och kände hur de där fyra timmarnas sömn började ta ut sin rätt på min hjärna. Jag kände mig som äppelmos och började se i syner. Eller nä, inga syner. Spelen jag såg VAR verkligen så dåliga. 
 
En gubben satt med något gammal armband på armen som han vunnit i nån obskyr turneringsserie. Ett par solglasögon, en keps och några reklamloggor på det och vi hade en självutnämnd världsmästare. Jag har aldrig sett en sämre världsmästare. På en 8876-bräda synade han sig själv all in med en stor stack med motiveringen att han ju faktiskt hade tre par med sin 67o. Och det är inte ofta man får det. 
 
Självklart var det en spewig tysk som försökt bluffa honom med A9 och gubben lyckades få sitt trepar att stå. När världsmästaren tog av solglajjorna och håvade in markerna berättade hans blodsprängda ögon att han såg det som en självklarhet att handen skulle stå. TRE PAR FFS!
 
Jag fick till sist två spelare som kunde spela på mitt bord. Båda hade stora stackar och hamnade i positon på mig. I kombination av min svindlande trötthet beslöt jag mig för att stänga butiken och bara spela av dag 1 för att återkomma med nya krafter till dag 2 då man i princip var klar för pengarna. 
 
"Fem händer" kvar av dagen skrek floor när klockan närmade sig 02. Gött som jordgubbskräm. En säng har aldrig varit mer efterlängtad, tänkte jag, och smekte min stack på dryga 60bb. En stapel jag var mycket nöjd med efter den senaste timmens foldande. 
 
Vi är drygt 60 kvar av totalt 500. "Jag är en maskin" hann jag tänka innan jag vek upp 97 i hjärter på big blind. En favoritnäve så klart. Men med tanke på läget vill jag inte hamna i några situationer så jag bestämmer mig för att folda. Men vad skådar mitt öga?. Superfisken till "världsmästare" limpar i tidig positon. Och det foldas fram till mig. En gratis flopp. Gratis är gott! 
 
Flopp KQ4. Alla i hjärter! Mulinuttmumma! Kom till pappa gubbeligubbgubbe! 
 
Jag checkar och världsmästaren betar ut pott, standard hos gubbar när de har något de vill "beskydda" mot drag. Vi snackar möjligt toppar här, typ. Och gubben har visat att han inte är så sugen på att släppa toppar innan. Han är faktiskt direkt osugen på det. Hela tiden. I själva verket hugger han hellre av sig båda tummarna och steker upp till frukost. 
 
Här finns det ingen anledning att spela svår. Jag slår om då det i gubbens värld är självklart att bara syna med nöt och slå om med drag. 
 
Två sekunder senare får jag en "all in" i ansiktet som en present direkt från pokern eget himmelrike. Ett sjukt överbet, så generaluselt spelat som man kan förvänta sig av en självutnämnd världsmästare. Jag synar innan gubben knappt hunnit andas in och potten är på på magnifika dryga 120 bb med blinds på 1/2k och innebär en utmärkt positon inför dag 2. Jag älskar Vegas! 
 
Mitt hjärta hoppar till av obehag när motståndaren slänger fram 44 för bottenset. Och det blev aldrig ens spännande då en knuge visar sitt fula tryne redan på turn. Jag hatar Vegas! 
 
Efter 14 timmars spel var det bara att traska hem med en lång svans mellan benen. Ja, det låter ju bättre än det låter det...
 
Bitterheten lägger sig om en blöt filt över pannloben när jag vandrar ut i mörkret. "Jag ska aldrig mer spela en pokerturre" mumlar jag för mig själv i bedrövelsen. Dessa tur-lotter. De är avskyvärda. Jag menar det verkligen. Det blir bara cashgame resten av resan. Jag svär!
 
Nästa morgonen vaknar jag klockan 07. Igen. Pigg som en lärka. Hungrig som ett lejon. En frukostbuffé med perfekta bacon senare börjar jag omvärdera situationen...
 
Jag är ju ändå i Vegas. Och det startar en 1k-turre på Venetian om bara några timmar. Värdet där ska vara från en annan planet. Inte har jag väl kommit till Vegas för att vänta på bättre tider? 
 
Det är bara att hoppa upp på hästen igen. Det vilda livet rider mig och jag låter det göra det. 
 
Bara i Vegas, baby...
 
Edit: För bilder och torra kommentarer. Följ mig på instagram som "solskensdybban" och twitter under "dybban". 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0