dybban poker

Jag hälsar på uppe i Norrland hos svärföräldrarna en sväng. Förutom trevligt sällskap och lugn och ro så brukar mina besök här inbringa gott klirr i kassan. Jag vinner alltid här uppe. Kan det vara luften? Något i svampen?

 

Det började med fina 13 rätt på Stryktipset. Och dagen efter 13 rätt på Europatipset. När vi hälsade på Norrländskans morfar i går berättade vi om bragden på Stryktipset. Jag klagade dock på att utdelningen inte var någon höjdare.

 

- Men du fick 13 rätt alltså?

- Jajjemän!

- Jag och min kompis började spela en stående åttaraders på Stryktipset 1955. Vi spelade varje vecka i 55 år. Sen dog han så vi sluta.

- Hur gick det då?

- Vi fick inte 13 rätt en enda gång. En gång fick vi 12 rätt. Då vann vi 2400 kronor.

 

Och här satt jag och gnällde över mina 7k i utdelning. Jag hade unnat morfar känslan av 13 rätt.

 

- Ibland kollar jag resultaten för att se om vår rad går in. Jag kan den i huvudet. Men den sitter aldrig, fortsatte morfar.

 

Vi skrattade ihop åt eländet. Men det lät lite sorgligt ändå. 55 år! Jag undrar hur raden ser ut? Bara kryss?

 

I natt fortsatte det norrländska guldregnet då även pokern gav resultat. Det blev vinst i Lilllördagen på Svenska Spel för drygt 23k. Mer om det kan ni läsa i veckans krönika där jag finner det lämpligt att plocka fram Hollywoodfrun i sig ibland. Om än för korta stunder...

 

Nu. En Norrlands guld. Jag kan leva med att vara mig själv för en stund med den här utdelningen...