dybban poker

Det ligger en 24-dollars taxiresa bort. För den smarta en betydligt billigare bussfärd.

 

Då jag är född nostalgisk och älskar att drömma mig tillbaka till vad som en gång varit är Downtown min favorit. Strippen i all ära. Men det är här jag får den absolut skönaste Vegaskänslan.

 

För det var här allt började. Och det känns.

 

Här ligger Binions - där den första WSOP-turneringen en gång shuffled up and dealt 1970. Och Golden Nugget - vars hela existens får mig att tänka på vilda västern och guldruschen.

 

Inne på Nugget förvarar dem världens största guldklimp. Vikt 27,6 kilo. 

 

 

 

2005 flyttades WSOP till Rio och Binions pokerrum lever nu på sin historia. Väggarna är fyllda av fotografier på alla gamla mästare och legender. De där som Glimne kan vakna upp i sömnen och rabbla sköna anekdoter om. För några år sedan stängdes hotellet så de hundratals rummen står tomma . Som ett skelett som skulle passa in i vilken skräckfilm som helst.

 

När jag för några dagar sedan tog glashissen upp till Binions Steakhouse i toppen av byggnaden kunde jag kika in i rummen med de blekta gardinerna. Trots att de bara stått tomma några år fick det att krypa på armarna.

 

Många tänker enbart på strippen när de besöker Vegas. De besöker inte ens downtown. Big mistake. Inte främst för att maten är billigare. Men lite.

 

 

 

För dem som spelar lite lägre cashgame är värdet inne på dessa klassiska kasinon underbart. Inte bara ekonomiskt utan även personligt. Medelåldern stiger genast med 15-20 år och personligheterna man möter skulle passa in i vilken Filip & Fredrik show som helst. Som de fyra filippinska kvinnor jag mötte häromdagen. De spelade aggressivt som om de var Viktor Bloms adopterade mostrar. I början blev jag totalt överkörd. Jag älskade det. För det var något annorlunda.

 

Och det är väl därför man reser runt och ser världen? För att uppleva sånt som inte finns hemma. Se ställen som på något sätt känns i hjärtat. Precis som Las Vegas Downtown. 24 dollar bort.