dybban poker

För en gångs skull hade jag planerat lite i förväg. Biljetten var bokad. Tåget skulle avgå 09.42 från Göteborgs centralsstation. 10.10 blev jag väckt av Norrländskan med orden.
- Hörru, när går ditt tåg?

Flög upp som en kuttaperkaboll, sparkade i väggen och svor över min telefon som inte väckt mig. Tydligen hade jag glömt stänga av ljudlösknappen. En till vardags ypperlig knapp, eftersom jag slipper höra när det ringer. Det är ju oftast bara lismande telefonförsäljare eller galna pokerspelare som vill kuppa in sig i pokerförbundet som hör av sig ändå...

Hur som helst. Packa väskan, det gick tydligen lite för snabbt då jag glömde både kalsonger och strumpor, på med ett par byxor, ring en taxi, pussa kärleken adjö och iväg! Fick tag i ett annat tåg till Malmö, men var framme tre timmar senare än beräknat. Dagen har därför fått stressas igenom.

Så, vad gör jag i Malmö då? Trots att jag har tjänstledigt från min kära blaska blev jag tillfrågad om jag ville bevaka Melodifestivalen här, då Tranåssonen Axel Algmark ska uppträda. Det kunde jag självklart inte säga nej till. Det är faktiskt ett riktigt kul evenemang att bevaka, vad man än tycker om musiken och spektaklet i sig.

Så i dag har jag och min fotograf Janne kollat på repetitioner. Samt intervjuat Axel, en ung charmig kille som jag följt flera år genom jobbet. Jag funderar på om jag kan ge er några speltips. Och det kan jag. Danny kommer att gå vidare. Inget snack om sakern, han står typ i noll gånger pengarna. Charlotte Perrelli lär stå för kvällens fiasko. Låten suger helt enkelt. Sen kan hon visa naglar som kostar mer än min bil, det räcker inte.

Själv hoppas jag så klart på Axel. Han framför en riktig popdänga. Refrängen sätter sig direkt. Framförandet är avskalat, men energirikt som en duracellkanin. Gillar man Håkan Hellström, gillar man det här. Jag hoppas många gillar Håkan Hellström. Själv har jag dragit en rövare och satsat en liten slant på att Danny & Axel går vidare till 60 gånger pengarna. Önsketänkande så klart. Men chansen finns alltid.

I morgon, efter avklarat dagsverke, ska jag förhoppnigsvis hinna träffa Mattias Jävlar-i-böjen-Pokerstar som bor i Lund. Kanske blir det en tripp till Kasinot, eller bara en matbit och skvaller om det kommande förbundsmötet. Folk har verkligen tagit detta på allvar. Kul. Men kanske skulle debatten må bra om alla bara tog ett djupt andetag och slutade se sig själva som guds gåva till en styrelse.

Och seriöst, hur svårt kan det vara att sitta i en styrelse? Vissa verkar tro at man ska ha doktorsavhandlingar och 17 svåra år inom pappersvändning för att bli aktuell som ledamot. Det där är ju kvalificerat skitsnack. Vilken normalt begåvd människa som helst klarar av att sitta i en styrelse. Till och med min egen farsgubbe har suttit i ett par hundra, tror jag. Så hur svårt kan det va? Engagemang och vilja är alltid det viktigaste.

Gör mer schlager utav det. Här får man vara lite som man vill. Debutanter blandas med gamla proffs. Musik- och klädstilar går om vartannat och man vet aldrig vem som kommer att gå vinnande ut striden förräns det är slut. Till och med Jan Banan kan få röster.

Melodifestivalen har i alla fall förstått att det är viktigt med variation, att alla inte är stöpta i samma form.

Nu ska jag dra ner i lobbyn och köpa nya kalsonger. Och stänga av den där ljudlösa knappen på telefonen. I mrogon måste jag upp i tid...

Edit: Dagens scoop. Visste ni att Lotta Engberg snusar? I dag såg jag henne med en prilla innanför läppen som skulle få självaste Glenn Strömberg att likna en simpel hobbysnusare. Ja, när det väl kommer på löpsedlarna så vet ni var ni läste det först...