dybban poker

"Åh kära nån", som Nasse skulle sagt. Det händer för mycket nu för att mitt hjärta ska må riktigt bra.

Det började med att de fördömda fransoserna fick för sig att strejka för niohundrasjuttiofjärde gången. Det fick till följd att jag och Andy anlände till Barcelona ett dygn senare än beräknat. Så när vi väl kom fram var vi rätt uppspelta. Vi mötte snabbt upp Mattias och hans norska skönhet på en restaurang någonstans runt La Rambla. Paella och sangria gav gommen smaken av Spanien. Barcelona hade väl aldrig varit vackrare än just då. I alla fall inte för mig.

Men sen blev det fulare.

Vi bestämde oss snart för att fortsätta kvällen med en stilla barrunda. Plötsligt satt vi mitt i en karneval med varsin gigantisk enliters öl i näven. Mattias säger då:
- Du får tusen spänn om du dricker upp hela i ett svep.
Jag tänkte bara skämta lite med honom och började ta några klunkar som om jag faktiskt tänkte häva den. Helt plötsligt hade jag druckit upp halva, och det var inga problem alls. Mattias började se nervös ut och brölade plötsligt om regler.
- Ööö, du får aldrig sluta dricka! Allt i ett!

Jag kunde ju inte sluta då. Snart var det bara några klunkar kvar. Då började jag må lite sämre. Med bara en enda liten svepning kvar gick jag in i väggen. Det gick inte. Vit flagg. Upp ur stolen. Magen kändes som en balong som när som helst kunde spricka. Glaset glodde retsamt på mig med bara några centiliter öl kvar i botten. Magen gjorde smärtsamt ont. Resten kan sammanfattas med att det inte blev någon längre barrunda. Snart låg jag hemma i sängen.

I dag har jag fortfarande ont. Experterna säger att jag fått en muskelbristning i sidan som göra att det känns som knivar när jag skrattar. Och jag som gillar att skratta. Idioti lönar sig sällan. Det är svårt att imponera på någon med en sådan skada.

Men men, nu är det bara någon timma kvar till jag ska in och spela dag 1b. Jag, Mattias och Andy har ingått ett litet åka-ut-först-bet. Den som åker ur turren först ska bära denna t-shirt under söndagens fotbollsmatch mellan Espanyol och Osasuna.



Anledningen till att man inte vill komma sist har inget med homofobi att göra, utan att det faktiskt kan vara farligt att ha på sig en sådan tröja under en testosteronstin fotbollsmatch.

Förutom magen känner jag mig kanon. Jag är glad och i form. Nu gäller det bara att ha lite flyt också. Och låta bli enlitersölen på vägen mot dag 2.