Bomull för en rosa själ
Just nu befinner jag mig på en promotionresa i Norrland för att visa upp vad vårt pokerbolag har att erbjuda. Jag har fått ta emot ett par tjyvsmällar efter att ha i smygit upp bakifrån och försökt knyta fast "vår" rosa sjal på några lappgubbar, men jag har inte blivit hotad med kniv en enda gång. Så jag ser resan som en ren framgåndgssaga.
Som nyblivit pro vill man ju gärna vinna också. Norrlänningarna vägrar dock visa någon som helst respekt för min titel. I fredags kom jag näst sist i storturren. Det där med att bluffa tre gator och fyrbeta går inte hem här. Här vägrar man vika sig. Inte för ett helrör. Inte för en bluff. Inte för ett nyblivet pokerproffs. Jag gillar norrläningar. De klär dessutom i rosa, de vet bara inte om det än...
Naturen här uppe är för övrigt vacker som ett vykort. Kombinationen av landskapet, folket och noll teckning på telefonen gör att jag känner mig mer avslappnad än jag gjort på väldigt länge. Som bomull för själen. En själ som numera är rosa.
Om ni någonsin behöver någon som ställer upp på galna vad till rätt pris i erat nya team så har ni honom här. Långben finns här för era behov.
Han ställer även upp på att åka med på diverse pokerturrar, kommer åka ut först och sedan fixa sin extra inkomst genom att ställa upp på alla vad som kommer mot honom och förhoppningsvis ge er alla en roligare resa:-)
Lite som en fälthora? :)
Det låter klockrent Långben. Du kan fungera lite som en blandning av maskot och hejarklacksledare. Varmt välkommen!
Hmm.. Tanken att hora har aldrig slagit mig, men nu när du säger det så låter det faktiskt ganska vettigt.
Ska komma fram till ett pris när det gäller det. Det kommer kosta lite mer (inte mycket) om det är jag som ska ta emot.
Lite heder har jag faktiskt kvar i kroppen:-)
"Heder i kroppen" existerar inte bland oss pokerpros och svansen av "entreprenörer" som hänger som klasar på oss för att göra sig själv en hacka...
Släpp det där med "heder" och du kommer att smälta in i Teamet som en smörklick i Nevadaöknen.
Det däringa "storuman" är väl att klassa som Skåne.
Mig veterligt går Skånegränsen vid Keräsjokiälven, 8 km syd Haparanda...
Ja, inte pratar de skånska här i alla fall. Ingen gröt i halsen så långt örat kan nå. Däremot finns det en och annan lappjävel...
Njaa, ja geir mi faaen på att den däringa Jadbäck styr speilet båd i henna Storuman å Lilluman, för å int taile om reisten å skåjne å...
Hej
Cool läsning, ses vid borden.
