Min enda blinddate
När jag var femton år gick jag på min första och enda blinddate. Det var på den tiden som man chattade på irc, eller mirc som det kallades. Vi hade precis fått internet hemma och jag ville så klart hänga med i den nya chatt-trenden..På så sätt kunde man prata med alla de där snygga tjejerna som man bara vågade titta på under lugg i skolan. En kväll när jag satt och chattade fick jag kontakt med en tjej jag aldrig hade hört talas om förut. Men hon var väldigt trevlig.
Efter någon timmas artighetsfraser och annat löst prat undrade hon om jag ville träffas. Handsvetten började nästan rinna ner på tangentbordet när jag svarade:
”När?”
”Nu kanske?”
”Nu?”
”Ja, eller vågar du inte?”
Det hade absolut gått för långt. Jag visst inte vad jag skulle ta mig till. Klockan var närmare midnatt och jag höll på att göra något dumt i byxan. Det här med tjejer var verkligen inte min grej och jag hade nog aldrig haft en riktig flickvän. Men, you can’t blame a man from trying.
“Jorå. Var ska vi ses?”
Vi bestämde att vi skulle ses vid skolan. Jag drog på mig fintröjan och drog i ut i natten. Väl vid skolan såg jag en gestalt vänta i månljuset vid cykelställen. Pulsen gick upp ytterligare några snäpp. Tankarna på att vända fanns där, men nyfikenheten tog över. Plötsligt vände hon sig om och jag fick en skymt av henne genom ljuset från en gatlykta.
”Oh, mama mia. Låt mig dö.” var det enda jag han tänka.
Sen såg hon mig och vinkade. Tjejen var stor som en gravid elefanthona. Röven välde ut från alla håll. Hon var svartmålad runt ögonen och hade slitna dr Martinskängor. Inte riktigt min stil. Jag bar en töntig farfarströja köpt på postorder. Men jag kunde inte vända nu. Hon hade ju sett mig. Och jag är ingen ond människa. Mina högtflygande planer på att kanske få hångla med någon av skolans tiopoängarna grusades dock.
Vi sa hej till varandra och jag frågade vad vi skulle göra nu. I huvudet ville jag bara hem, hem, hem.
- Vi kan väl gå en promenad?
- Ja visst.
Så följde jag henne hem. Hon bodde inte långt från optikern och jag bad till Gud att ingen skulle se oss, speciellt inte retstickornas retsticka glasögonormen. Ingen såg oss dock. Och det var väl en rätt trevlig promenad. Jag ”lämnade av” henne och satte i ilfart hem. Väl hemma lovade jag mig själv att aldrig berätta för någon vad som hänt och aldrig mer gå på blinddate. Jag höll mitt löfte.
Sen dess har jag aldrig tagit kontakt med någon på nätet. Jag har aldrig chattat, hängt på forum eller liknande. Använder inte ens MSN. Och jag har aldrig träffat någon människa genom att bestämma träff på nätet. Fram tills nu. Genom bloggen har jag kommit i kontakt med bloggaren Valterego. Eftersom han verkar vara en ytterst sympatisk människa kunde jag inte tacka nej när han bjöd in till en pokerturnering hemma hos Micke i Kumla i morgon.
Nu är det ju i sanningens namn ingen blinddate utan en pokerturnering. Och jag behöver inte oroa mig för hur han ser ut då vi både är upptagna. Men det känns ändå lite nervöst. Främst för att det kan bli jag som blir ertappad med ”den stora röven”.
Hur som helst ser jag fram emot morgondagen mer än vad som är hälsosamt då det ska bli riktigt kul att spela livepoker igen. Jag har redan pratat med ansvariga Micke "MikeTime" som verkar hur skön som helst. Det är bara att ta på sig fintröjan och ge sig ut i natten.
Känns trist att bli uthängd så här på detta sätt.
Det är faktiskt insidan som räknas.
Iallafall hos mig...insidan av plånboken
Hahahahhaaha jag tror jag kissar på mig. Hur i helvete har du lyckats hålla detta hemligt i alla år?
Vi satt ju hemma hos dig i källaren på gröndalsvägen du jag och Roy och chattade med diverse flickor. Dock träffade vi ju aldrig någon.
Men nätdejtingsindustrin drar ju in miljoner nu så helt jävla åt helvete är det ju inte. Har ju själv några inkarvade streck i sängkarmen efter tjejer jag träffat ute i "cyberspace".
Vill bara avsluta med två saker.
http://paymypizza.blogg.se/2009/september/rofl.html#commen
Inspirerad?
Och jag vill veta vem tjejen är för det var väl i Eksjö?
I helgen är ju faktiskt jag med som förkläde så va inte orolig.
Dock är jag ju också upptagen så jag kan inte "ta en för laget" :)
Det är nog den enda hemligheten jag haft för dig i alla år. Det var av yttersta vikt att du inte fick reda på något. Då hade jag fått ett litet helvete. Nu känns det som att det är preskriberat.
Storyn på paymypizza är dock ett snäpp värre. Ett stort snäpp värre. Haha.
Tråkigt att du känner dig dissad fettot. Det var inte min mening. Insidan (av plånboken) är alltid det viktigaste. =)
På med finskjortan som jag hittade åt dig i dag, men den blir kanske lite för varm när det nalkas poker och litervis med svett..
Tycker både du och herr optiker skötte er med den äran. Och nej, det var inte ni som var de bredrövade :-D
Riktigt kul att träffas. Det får vi göra om snart.
//Erik
Inser så här i efterhand att jag hade mycket större röv än dig. Dessutom var du bättre på poker än mig.
Trots dessa bedrövliga och pinsamma fakta är du varmt välkommen på nästa livehappening i slutet av januari!
mvh // Mike
Ja så fick du äran att sitta bredvid vinnaren hela tiden, och dessutom bli utslagen av densamme trots dina klonkskills ;)
Ser redan fram emot Januari Mike, och hoppas att varken frugan eller jobbet står i vägen.
Verkligen kul att träffas Erik, förhoppningsvis blir det fler "happenings" i framtiden.
Även om du inte spelade så många händer Illivilja ;), så var det en ära att bli utslagen av vinnaren. Min 73 all in mot din A7 behöver vi väl inte prata om något mer va? =)
Jag hade pushat där i samma läge med den handen, speciellt mot någon med den tighta imagen jag hade :)
