dybban poker

Många, särskilt personer över 40 år, som inte är så insatta i pokervärlden ser ofta lite skeptiska ut när de får veta hur mycket jag spelar. De brukar se lite förfärade ut och frågar med skärrad röst:
- Men du är väl inte spelberoende?

Det är en rätt svår fråga att svara på. På en annan pokerblogg hittade jag ett test med tio frågor som visar om man kan klassas som spelberoende eller ej. Jag tänkte att jag skulle göra testet och få svart på vitt om jag är i farozonen. Om man svarar ja på fem frågor eller fler så är man en förtappad spelgalning.

1. Tänker ständigt på spel, till exempel att man är upptagen med att tänka på tidigare eller kommande spel, eller att man tänker på hur man ska få tag i pengar att kunna spela med.

Ständigt är ju ett väl tilltaget ord, men jag tänker i stort sett dagligen på spel. Så det är nog mer ett ja än nej. Jag använder dock bara pengar jag redan har tillgång till så hur jag ska få tag på pengar tänker jag aldrig på. Skulle aldrig låna eller talla på hushållskassan för att spela poker. Svar: Nja.

2. Behöver spela med allt större summor för att uppnå önskad spänningseffekt (tillvänjning)

Jag tror att min största tillgång som pokerspelare är att jag inte känner något behov att gå upp i nivå och riskera allt mer pengar. Just nu har jag hittat en lagom nivå som ger mig tillräckligt mycket i kassan för att vara nöjd. Svar: Nej.

3. Upprepade misslyckanden med att begränsa eller avsluta sitt spelande. (återfall)

Jag har aldrig försökt sluta spela. Svar: Nej.

4. Blir rastlös eller irritabel när man försöker begränsa eller avsluta sitt spelande. (abstinens)

När jag väl har satt mig och börjat spela har jag ofta förtvivlat svårt att sluta, speciellt om det gått lite dåligt.
Svar: Ja.

5. Spelar för att slippa tänka på sina problem eller för att undvika ångest, depression eller skuldkänslor.

Visst kan poker vara ett bra sätt att få koppla bort världen utanför och få vara för sig själv. Men jag spelar aldrig för att undvika negativa känslor eller problem i livet. Svar: Nej.

6. Återvänder för att ta revansch på en tidigare förlust.

Jag måste nog erkänna att jag har svårt att koppla bort en förlust och vill gärna "återvända" för att känna mig som en vinnare igen. En av mina dåliga pokersidor. Svar: Ja.

7. Ljuger för anhöriga, terapeuter och andra för att dölja sitt spelande.

Ibland kanske man inte berättar hela sanningen, men jag har alltid varit öppen med mitt spelande.
Svar: Nej.

8. Har begått brott som till exempel förfalskning, bedrägeri, stöld eller förskingring för att ha råd med spelandet.

Nej.

9. Har äventyrat eller förlorat en viktig personlig eller professionell relation på grund av sitt spelande.

Det är en svår fråga. Jag vet att jag spelar för mycket för att kunna hålla alla relationer som jag bryr mig om vid liv. Jag har flera gånger valt poker framför socialt umgänge. Och visst har människor kännt sig åsidosatta. Det är jag ledsen för. Svar: Ja.

10. Förlitar sig på att andra kan hjälpa en att lösa en finansiell kris som uppstått på grund av spelandet.

Nej.

Summa: 3 ja, 1 nja och 6 nej.

Det betyder väl att det helt klart finns tendenser till att jag i bland lägger för mycket tid på pokern. Och till viss del kanske man kan kalla mig beroende. Jag har ju faktiskt svårt att hålla mig i från spelet under en längre tid. Men genom detta test bevisar jag ju ändå att jag inte är förlorad. Vilket resultat får ni?