dybban poker

Efter några härligt dekadenta dagar med bara slappande, casinobesök och öldrickande i Göteborg så är jag nu hemma igen. Spelade två turrar till och jag är nöjd med spelet i båda. Tyvärr måste man vinna de all ins man har 70% vinstchans i för att kunna göra vettiga placeringar. Det gjorde jag inte utan åkte ut precis innan pengarna i båda. Först med AJs mot A6o. Turn 6. Och i andra med AKs mot A8s. 8 på flopp. Jag förstår inte varför folk har en sådan förkärlek till dåliga A? Men jag ska inte klaga över det. Gick ändå plus i andra turren då det var en terminator-turre och jag slog ut fyra spelare.

Imorgon ska jag joxa med trasan. Har ju bytt fotbollslag i år och tillhör numera anrika Höreda GIF i div 6. Det var kanske inte riktigt vad man hade förväntat sig som 16 åring och ÖIS var och scoutade en ung dybban. Men jag  är inte ute ur leken än. Allt kan hända. Mikael Nilsson spelade ju div. 6 när han var 25 för att bara något år senare lira i landslaget...Nu är jag i försig 26 år och har kondition som en alkoliserade, överviktig och förtidspensionerad dagisfröken med astma. Men så länge jag får bollarna på bröstet så kan jag nog fortfarande smeka fram en och annan macka.

Jag är dock rätt besviken på mitt tröjnummer som i år blir 10. Det är inget coolt nummer längre. Någon försöker verkligen göra narr av mig för tröjan gör att jag känner mig som Maradona när han var som fetast. Alla fattade att han var slut utom han själv. Han skulle minsann fortfarande lufsa runt med 10 på ryggen och hävda sig.

Nu ska jag öva på målgester.